Drönarbild
Karl-Alfred Arno
Spårlös drivning

Spårlös framtid – Det går inte att köra på i gamla hjulspår

Det pratas mycket i skogar och stugor om så kallad ”spårlös drivning”. Men vad handlar det egentligen om och vilka är fördelarna. Vi har träffat en skogsägare som valt att …

Text:Gustav Kroon Foto:Johannes Poignant

I skogen utanför Ytterocke slutavverkar skogsägaren och jordbrukaren Karl-Alfred Arnlo ett av sina bestånd. Längs de vägar maskiner skall köra ligger ris utlagt och banden på både skördare och skotare är bredare än vanligt. Arbetssättet benämns hos Gällö Skog som spårlös drivning och betyder i korthet att minska körskador som är starkt förknippade med sommaravverkningar.
Någon som har anammat och brinner för arbetssättet är Magnus Olofsson på Orangutang Skogs- & Naturvård. Sedan ett år tillbaka kör de uteslutande för Gällö Skogs kunder.
– Vi har en tydlig strategi med hela vårat arbetssätt där vi ser till att tänka på nästa del i en lång kedja av aktiviteter vid en slutavverkning. Sätter man upp snitslar i ett surhål har jag direkt lagt krokben för avverkningslaget som kommer efter. Planera plats för ett bra avlägg, bra skotarväg och att vi använder oss av materialet som redan finns i skogen för att minska körskador. Det är egentligen inget konstigt utan bygger mycket på sunt förnuft. Skotaren ska köra minst 100 rundor mellan trakten och vägen och fullastad väger den cirka 35 ton. Utan god planering och särskilda åtgärder blir skadorna snabbt omfattande.

Karl-Alfred har tidigare anlitat Orangutang och vid den aktuella avverkningen hade han som krav att det skulle vara Magnus avverkningslag.
– För min del var spårlös drivning ett arbetssätt som var helt givet när vi planerade avverkningen. Det ser snyggare ut, jag får dessutom mer betalt med Gällö Max-konceptet eftersom andelen massaved minskar och det ger bättre förutsättningar när markberedaren ska in. För att bedriva ett trakthyggesbruk i framtiden måste det finnas acceptans och tar inte vi ansvar nu kommer det leda till mer restriktioner vid avverkningar i framtiden. Karl-Alfred får medhåll från Magnus.
– Om fem år är det här standard, det är jag övertygad om. Det går inte att köra på i gamla hjulspår.

Magnus har inom sin verksamhet hållit utbildningar för flera hundra maskinförare genom åren. Det är inte alltid han blivit bemött med samma entusiast inför ett annat arbetssätt.
– Branschen är på sina håll konservativ. Det ska göras som det alltid har gjort och många tror det blir produktionsbortfall eftersom risbäddar ska läggas ut. Men det är tvärt om. Vi har ju krav från flera håll. Dels ska vi hålla en industri igång med ett jämt flöde av virke, vi ska göra markägaren nöjd och samtidigt bedriva ett för framtiden hållbart skogsbruk. Då måste sommarmånaderna bli nyttjade. Sist vi var hos Karl-Alfred var det tre månader av vinter. Det skulle innebära körningar dag och natt för att sedan stå resten av året. Tiden det tar för att lägga ut ris har vi igen på att skotaren tar sig fram på ett effektivt sätt och samtidigt kan vi förse sågen i Gällö med ett jämt flöde. Det här är ett ämne jag skulle kunna prata hur länge som helst om, säger Magnus med entusiasm.
Karl-Alfred drar inte på orden när han lovordar Magnus arbetslag som en av orsakerna till att han gick över till Gällö Skog.
– Det är de bästa betygen man kan få, avslutar Magnus.